tillbaks igen.
efter många om och men har jag nu bestämt mig för att blogga lite smått i mellanåt. min blogg var ju framför allt till för att mamma skulle kunna läsa om allt som hände i lilla staden anderstorp. så vem har jag att skriva för nu? men jag skriver mest för att vissa saker är sköna att bara skriva av sig istället för att prata om.
iallafall..
nu är det jobbigt, jag saknar min mamma mer än någonsin och minsta lilla tanke på dig får mig i tårar. varför du, varför världens bästa mamma. ditt varma skratt alla dina varma kramar och pussar, hela du, jag saknar varenda del av dig. FAN.
1 månad och 8 dagar och det känns som ett år, känslan i magen är helt tom man saknar något, man saknar något som man vet aldrig mer kommer tillbaka, jag kan inte ens fatta det, jag kommer aldrig få träffa dig igen. owh vad jag älskar dig och owh vad jag vill berätta för dig hur underbar mamma du var. verkligen världens bästa.
det här lästes upp på mammas begravning. det var jag och min syster som skrivit ihop det.
Världens bästa mamma, fru, syster, bästis, faster, arbetskamrat. Orden kan bli många men det bevisar bara vilken underbar människa vi hade omkring oss. Du gjorde alltid allt för att alla skulle känna sig välkommna oc hemmai vårt hus. Det var alltid du som arrangera alla kalas, påskfester, halloween middagar, våra fina och mysiga jular men framförallt var det alltid du som såg till att hålla ihop släkten och gjorde det alltid utan att klaga.
Vi tre trillingar kan inte önska oss en bättre mamma. Genom hela vår skolgång har du funnits där och stöttat oss. Allt från läxor till att vara klassmamma år efter år. Alla våra barnkalas som du fyllde med skratt, glädje och roliga lekar. Alla dagar man kom hem från skolan och du hade bakat kanelbullar till ett helt kvarter. Frida och Kajsa bytade fotbollslag och du var vår givna hejarklacksledare, hördes och syntes alltid mest. Träningslägret du var med på fick du agera mat-tant. det var inte mycket du inte var bra på.
kommer du ihåg när vi skulle ta studenten? Frida var orlig att du glömt fixa studentskyltar, såklart inte. Du gjorde till och med en bild stor som en husvägg på oss och satte upp.
Vi kan nog alla vara eniga om att vi aldig skrattat så mycket som i mammas sällskap. Hon var en glädjespridare. Alla resor vi varit på, där du tagit ledarrollen och vi hamnade på de lite konstigare ställena och alla omvägar vi tagit men mamma i ett nötskal så fick pappa vrida på kartan och vi var på rätt väg igen. Men vi har ju också sett lite mer än alla andra och det har det varit värt för lite extra tid med världens bästa familj tackar man sällan nej till. Du var en sann livsnjutare, du levde enda in i det sista och vi hörde dig aldrig klaga, hur orkade du inte ens klaga??
Det vi vill få fram är att pappa aldrig skulle kunna hitta en bättre fru. Man kunde se hur kära dem var i varandra trots 21 år som gifta. Det var alltid tre fina pussar och "hej darling, hur är det idag?" Dem tre pussarna och ordet darling har satt sig djupt i hjärtat. Ni var verkligen skapade för varandra.
Mamma, Världens bästa mamma. Hur kunde det bli såhär? Det finns så mycket du gjort för oss så det hade räckt med hälften. Du har format oss till dem vi är idag. Vi hoppas att du ska kunna sitta på ditt lilla moln ovanför, vifta med fötterna och kolla ner på oss och bli lika stolt över oss som vi alltid varit över dig. VI ÄLSKAR DIG!
Kommentarer
Trackback